Konstnärernas höstsalong

För ett år sedan öppnade Kistamässan hostsalong.se mitt i värsta influensaoron. Nu har konstnärerna återigen själva fått visa sina verk på en egen mässa. Det är i mina ögon just detta som är det fina med konstmässan i Kista att du får träffa dem som skapat verken.

Glasakademin huserade i entrén och överraskade med "virkat glas" signerat Ditte Johansson. Vidare minns jag en underbart överfull monter av naivt lekfulla oljemålningar av Edgar Mattias Saving. Inbjudande målningar av Ann Louise Bäckström och Karin EE von Törne Haerns vilsamma stilleben på svart bakgrund.... Torkel Dahlstedts ångestfyllda uppbrända tändstickor fick mig att le och Martin Heaps konstkameleont var bara så fin. Framför denna tavla föreställande en burk Campbells satt en snidad kameleont som rakt framifrån försvann helt i burkens färger.
Nadezda Streltsovas utsökta tavlor med ballerinor och blommor var underbart ljuva och Lars Östling imponerar med sina fotografiska porträttmålningar och naturakvareller så mjuka att man riktigt känner Fårösanden mellan tårna.
Michael Wahrbys "rambrytande" litografier på bl a pentamotorn var oerhört fina och Anette Berglund hade fin rakubränd keramik i sin monter. Överraskar gör Ludmila Lagesson-Andrasko med sina poetiskt filosofiska verk i matematikens tecken.
Stephen Conroys vilt och akvarellistiskt tuschade vita ark stack dramatiskt ut från det övriga och Alf Woxneruds färgstarka och tokroliga katter glömmer jag inte.

Från brons till silver

Det känns som om jag håller på med allt på en gång just nu. Kreativt kaos
kanske man skulle kunna kalla det. På dagarna jobbar jag i vax och brons.
På kvällarna blir det ännu mera vax, proffslera, super-sculpey, papier-
maché, trolldeg (småbarnsmamma som jag är), frigolit, betong, gipsbindor,
silikon, gips, trä, sten, stearin, tvål, blyerts och akryl. Nu har jag även
gett mig på glas och silver! Kan man annat än smälta som vax när man lär
känna denna ädelmetall? Jag hann i mina ögon inte mycket på denna
tvådagarskurs men vilket härligt material.

Vi fick såga, fila, glödga, löda, välva, putsa och polera. Något som jag

inte kände till som nybörjare var att det var mycket väntetid under arbetet

med silver. Glödgat silver ska ligga i ett syrabad i minst en halvtimme.

Eftersom man även fick vänta på handledning under kursen så bestämde

jag mig för att andra dagen ha fler projekt på gång samtidigt. Det blev lite

kostnadseffektivare så.

Det är många olika moment och allt måste få ta sin tid men när jag skulle

färdigställa min ring och löda ihop den fullkomligt badade jag i svett.

Jag ville så gärna gå därifrån med något som var helt klart och blev

oerhört rädd att allt mitt arbete skulle gå förlorat och ringen bara smälta

bort vid lödningen.

Jag kommer snarast bege mig till Konrad Wahlström för att införskaffa

en sågställning och lite silverplåt. Clas Ohlssons urmakarsåg har jag hört

ska vara ett billigare och nog så bra alternativ till sågställningen.

Pärla på lampwork

En endagskurs i glaspärletillverkning gjorde mig eld och lågor.

Du sitter med en liten "ugn" framför dig och en gaslåga mot dig.

I vänster hand har du en stålstav som doppats i släppmedel (lera)

och i höger hand håller du en glasstav. Båda stavarna håller du

inne i ugnen alltmedan du roterar dem. När glasstaven börjar smälta

snurrar du sakta upp den på stålstaven till önskad mängd.

Roterar man sedan staven framför lågan kan man få en helt rund

pärla vilken sedan kan utsmyckas med andra färger eller former.

Med en tång kan man även dra i massan och skapa spännande former.

Detta urgamla hantverk kallas lampwork, en teknik som jag bara måste

tillägna mig mer. Det var vackert att se på, tillfredsställande att göra

och läraren var en riktig pärla!

Buskul med betong

För några veckor sedan hade jag och några väninnor en heldag i trädgården då vi gjöt små alster i betong. Efter en god soppa och ett glas vin satte vi igång. Alla var oerhört arbetssugna och engagerade. Uppdukat på en presenning hade vi allehanda olika gjutformer, släppmedel, löv mm. Det blev fat, krukor, plattor, små rosor, jordgubbar mm. Tyvärr använde vi finbetong vilken i min smak är alldeles för grov. Nästa gång får vi blanda i ballasten själv och leka lite mer med materialet. Det finns oändliga möjligheter. Jag har gjort några egna former i silikon och gips och gjöt bl a snäckor som nu har fått sina platser i trädgården.

"Ettor och nollor"

Datorer, datorer, datorer.... de ska ju bara fungera. Nog är det väl typiskt att vår dator skulle krascha just när jag börjat komma igång med mitt bloggande om konst, kultur och kreativitet. Om spetsen går av på min penna, ja då vässar jag den. Precis så enkelt borde det vara med datorer också. Känner mig som en nolla när det gäller det där med ettor och nollor.

Hänger ni med på Soppteatern...

I torsdags var jag på Stockholms Stadteater och njöt av att se Anders

Ahlbom Rosendahl spela upp sin språkligt finurliga entimmesmonolog kring

livet och tidsandan. Han menar att det idag inte finns rim och reson i tillvaron

som en förklaring till varför han valt att rimma. Scennärvaron är intensiv

och utspelet oerhört nyanserat - han bjuder på hela registret.

Monologen ackompanjeras och förstärks av gitarristen Peter Tegnér

och saxofonisten Inge Petersson vilka tillsammans tonsatt det hela.

Notbladen lät de allteftersom effektfullt falla mot golvet.

Tankeställare, knäppar på näsan, hugg i hjärtat, skratt och osäkerhet

är lite av det man drabbas av när man gör allt för att hänga med.

Anders Ahlbom Rosendahl fångad på bild efter föreställningen 18 mars 2010

Syfestivalen gör mig galen!

Lördagen efter jag besökt konstmässorna lockade en grannmamma
med mig till Syfestivalen i Älvsjö. Vi trotsade klass 2 varningen
och tog oss dit utan problem. Vilken mässa! Det fanns en massa workshops
och fullt med material, maskiner, vertyg och tillbehör. Kort sagt allt.
Själv har jag nyligen införskaffat en fin gammal knyppeldyna
utan att kunna knyppla....

Udd & stad, ett första knypplingsförsök


Efter denna helg har mitt huvud fullkomligt kokat över av idéer och lust.
Jag har lärt mig att virka och att nåltova, jättekul! Jag var med i en workshop där man fick virka bakelser och hann på en timme få kläm
på det hela.

Vår katt Selma och dammsugaren












Nåltovning var verkligen befriande. Barnen var på sportlov och hemma
satt jag och pickade. Till mitt stora förtret bröts den bästa nålen av direkt
så det blev ett akutbesök på Panduro. Här är mina första alster.

Supermarket & Market

För några veckor sedan slog två stora konstmässor i Stockholm
upp sina portar samtidigt. Att kliva in på Supermarket i Kulturhuset
då de just öppnat efter vernissagefesten kanske inte var det bästa.
Det första man möttes av var en sönderslagen polisbil, något som
förstärkte dagen-efter-känslan som jag tyckte genomsyrade
stora delar av utställningshallen. Det hela gav ett lite rörigt och sömnigt
intryck och många "bås" gav jag mig inte ens tid att undersöka närmare.
Jag föll dock pladask för ett ihåligt träd med fötter och en väska
slängd över "kroppen".
Market på Fredsgatan 12 föll mig mer i smaken. Bara att vandra runt
i den där vackra miljön bland stora,rena, vita gipser som Nike är
en lisa för själen. Här tar de förnämnsta gallerierna i Sverige, Danmark,
Norge och Finland plats och visar upp sig och sina konstnärer.
Flera av de konstnärer vi arbetar med på Herman Bergmans konstgjuteri
var representerade bl a Charlotte Gyllenhammar, Oscar Korsár
och Katrine Helmersson som för övrigt också just haft vernissage.

Den franska liljan är en dubbeltalande symbol. Katrine Helmerssons nya skulpturer
på Andréhn-Schiptjenko får mig att inse den heraldiska liljans varmkalla budskap.
Med sina tre blad – ett spetsigt omgivet av två böjda – representerar den både
Jungfru Marias renhet och treenighetens makt; Faderns, Sonens och Den helige
Andens. Patriarkal auktoritet i skydd av kvinnlig underordning. I kungahusen
gjordes liljans bild till härskarvapen.
Katrine Helmersson drar fram dess betydelser, spetsar till, mjukar upp och stuvar om.
I den svartmålade träskulpturen ”Fadern” är det mittersta bladet förlängt till ett hotfullt
svärd med udden vänd mot en hel skulpturgrupp av frisläppta liljeversioner.
I ”Fleur de lys” sträcker bladen ut sig som armar, vingar eller grenar. I ”Le forêt” (skogen) 
förvandlas de till spjut med slokande hullingar, och i ”Cherchez la femme” (kvinnan
bakom allt) tar mjuka erigerade löv revansch på mytens manipulerande femme fatale.
Så skapar Helmersson en ny emblematik. Emblem där manligt och kvinnligt inte längre
hålls isär utan får smälta ihop i samma tecken. Nu strama och mörka i järn, stengodslera
och träfiberskiva, i formspråk inspirerade av en vistelse hos Dogon-folket i Mali.
Med Helmerssonsk precision i varje vinkel, yta och rundning.
Syntesismen är en logisk följd av hennes tjugoåriga utforskningar av könets
ymboliseringar och stympningar. Bland utställningens fjorton mäktiga verk syns
även det kön som skurits bort: klasar av vulvor upphängda i krokar som jakttroféer
eller sälj­objekt.
I skulpturen ”Disque c repusculaire” (gryningsskivan) återtar dock även vulvan sin frihet.
Här som potent spets på en vindlande järnstång som med en fågels rörelse (Fenix?)
stiger upp ur en blåmålad rundel. I Helmerssons omisskännliga smältpunkt möts forntid
och samtid, smärta och befrielse.

Jessica Kempe
konst@dn.se
Publicerat 2010-03-04 12:08

Vernissage på Mobila Konsthallen

Efter skola och dagis idag tog jag med barnen in till stan för att
äta något gott och gå på en kollegas vernissage. Till deras stora nöje
blev det våfflor i ett valv i gamla stan. Ulla Fredriksson ställer ut
på Skeppsholmen under rubriken Den allvarsamma leken.
Glas, brons, trassel och nålar. Stillhet. Subtilt erotiskt samtidigt frustrerat
som ett fruset ögonblick överfullt av kvävda känslor. Mina barn älskade
sängen där något rörde sig under täcket... Rör ej djuret! stod det.
En buske av nålar fick mig att tänka på en metafor där det kvinnliga könet
beskrevs som ett övergivet fågelbo. Nog sticks vi kvinnor ibland
fast i det här fallet kan man ju undra om någon ens vågar närma sig....

www.ullafredriksson.com

Vilken underbar dag!

Värmande sol,

smältande snö,

knastrande sten;

det är så man kan dö,

av längtan.....

Bara ben å kjol

vid uteserveringar kö

simma i solens sken

cykla med brillor cool
trängtan.....

Stockholms slott

Portfolio som PDF i Indesign

Himlar så svårt det är att sätta ihop en portfolio! Vad ska man egentligen visa för ett galleri, en potentiell kund, en arbetsgivare eller en samarbetspartner?
Ja, inte är det lätt att välja
hur och vad som ska presenteras.
Jag håller just nu på med en ansökan till en kollektivverkstad för konstnärer. Pust, pes, puh...

Vernissage på Cupido 11 mars

Igår var jag på galleri Cupido i Gamla Stan där Sam Westerholm

ställer ut skulpturer. Det är ett rumsligt mycket fint galleri som ligger

på Svartmangatan 27 där den öppenhjärtiga & karismatiska galleristen

Marjatta huserar. Sams skulpturer samspelar fint med varandra.

Där finns keramik-, sten-, trä-, och bronsskulpturer. Förutom ett stort

huvud i trä som får mig att tänka på Herr Kantarell så är mina favoriter

små fint engoberade terracottor föreställande mor och barn.

Det kärleksfulla och ömma förstärks av den akvarellistiska engobeteknik

Sam använder sig av.

Det härliga med denna konstnär är att han tillåter sig att leka; i ett rum

har han fyllt ett bord med små ljuvliga huvuden som bara måste ses.

Skulptera mera med Philippe Faraut

Har just upptäckt ännu en underbar skulptör, Philippe Faraut.
På YouTube kan man se honom skulptera byster, den ena mer uttrycksfull
än den andra. I hans "sculpting demo" får man se hur ansiktet växer fram
och tar form. Alla filmer visar på ett tydligt sätt hur man kan arbeta när man
ska skulptera ögon, läppar och skapa olika ansiktsuttryck. Andra filmer
jag varmt rekommenderar är Sculpting the art critic, Meth-Amorphosis,
Sculpting before the devil has time och Portrait Sculpture.
http://www.philippefaraut.com/

Vernissage kinesiska nyåret 13/2

Torsten Jurell, en konstnär som ofta frekventerar H. Bergmans, har i dagarna
haft vernissage på Östasiatiska museet i Stockholm. Tyvärr har jag ännu
inte varit där men jag ser fram emot att se framförallt hans ”teater”
av rörliga skulpturer. ”Ett drama mellan två kinesiska skådespelare i brons
och linne” för att citera honom själv.
Berättar mer om detta när jag varit där.

Lasse eller Majas premiär

Att en helt vanlig kväll göra en tidsresa och få kliva rakt in i ett 1800-tals
fängelse, och att där få följa med på en simpel tjuvs resa som kvinna
för att undkomma länsman, det är något man inte får missa.
I gamla Folkets hus i Haninge huserar RoJ-teatern, en kulturförening
med många starka eldsjälar som gör den till den pärla den är. Det är en oas
som sjuder av känslor, kultur, kaffe och kreativitet. Där har genom åren
framförts många minnesvärda musikaler, och det har hållits kulturkaféer,
spelkvällar och kurser i bl a dans och teatersminkning.
Lördagen den 13 februari hade Lasse-Maja premiär så passa nu på
att se dessa veteraner och glada amatörer i en härlig föreställning
om Lars Molins liv, men glöm inte att hålla hårt i era värdesaker....;-)
Boka på http://www.rojteatern.nu/.

Följande är saxat ur sv.wikipedia.org:
Lasse-Maja, eg. Lars Molin, född 5 oktober 1785, död 4 juni 1845, från Ramsberg i Västmanland gjorde en rad stöldturnéer genom landet. Han var utklädd till kvinna,
därav namnet Lasse-Maja.
Flera gånger greps han och fördes till fängelset på Örebro slott. Dock lyckades han rymma
ett flertal gånger. Efter att ha stulit kyrksilvret i Järfälla kyrka (församlingskyrka i Barkarby församling 1892) dömdes Lasse-Maja till livstids straffarbete på Carlstens fästning i Marstrand 1813. Efter 26 år slapp han ur fängelset efter att ha blivit benådad av Karl XIV Johan 1838.
Enligt sägnen berodde strafflindringen på att han imponerat på kungen med sin kokkonst.

Tre filmer i en

Förra fredagen var jag på premiärvisning av en film skapad av Anders Hanser
Produktion på Kommendörsgatan 28. För ungefär ett år sedan påbörjades
detta projekt som skulle bli en film om H.Bergmans konstgjuteri.
Under arbetets gång kom filmen att handla mer och mer om bronsskulpturer
då och nu samt om några av våra främsta skulptörer idag.
Peter Linde, Kajsa Mattas, Lena Lervik, Sam Westerholm, Charlotte Gyllenhammar, Mats Lodén, Cecilia Edefalk, Thomas Qvarsebo, Lena Cronqvist, Linnéa Jörpeland, Annie Winblad Jakubowski och Kerstin Kjellberg Jakobsson för att nämna några.
I stort sett samtliga medverkande i filmen kom på bio och buffé
och jag hade en underbart trevlig kväll. Största behållningen i filmen för mig
personligen var att se gamla arkivklipp om Bergmans från 1900-talets början.
Gå in på http://www.hanser.se/ för mer information, han har gjort filmer om
allt från ABBA till Kina som han gärna visar i sin biograf.

Får rum på Forum

Forum hade för några veckor sedan vernissage och helaftonskväll

för att hedra de bortgångna författarna/konstnärerna Margareta Renberg

och Åsa Nelvin. Det var en mycket trevlig kväll som anordnats

i Jean Claude Arnaults regi. Uppläsningar ur deras starka och bildrika

litteratur tog oss med på en resa som förgylldes av bl a Roland Pöntinen

på piano. Forum som ligger ett stenkast ifrån Odenplan (Sigtunag.14)

rymmer en massa kulturella evenemang såsom uppläsningar ur Marcel Prousts

På spaning efter den tid som flytt. Se vidare på; www.forumkultur.se.

När tänker du blogga om jag får frågga?

Det är oerhört svårt för en novis tillika tvåbarnsmor att få till det här

att börja blogga och få rutin på att skriva inlägg. Vips så gick den dagen,

men oj nu har det visst gått en hel vecka! Men jag kan måste tillägga

att min anteckningsbok är fullklottrad med tankar, idéer och planerade inlägg.

Det är guld värt att åka kommunalt till och ifrån arbetet.

Minnen

Mitt första möte med Bergmans konstgjuteri i Stockholm var under

ett studiebesök för tio år sedan. Jean Minne, som trots sin höga ålder

än idag arbetar kvar, lät oss stiga in i en värld där tiden stått stilla.

Överallt såg man ålderstigna samt nutida skulpturer eller fragment därav

i allehanda material såsom gips, trä, lera, vax, brons eller plast.

Hyllmeter överfyllda med gips- och silikonkappor. Alla ytor täckta av damm.

Jag blev förälskad där och då. Så hemlighetsfullt, så stilla,

så mycken fröjd för ögat.

Och nu sitter jag sedan drygt två år fast i vaxet bland verktyg, vaxgrytor

och göt. Så gott som varje dag sker möten med konstnärer som kommer

för att retuschera, signera eller vara med vid patinering.

Har nyligen haft den äran att få samspråka lite med Bengt Amundin.

En mycket trevlig och intressant bekantskap. Han berättade hur han

kom med i utställningen H55 (en utställning i Helsingborg 1955) alltmedan

han retuscherade miniatyrmodeller i vax av nämnda skulptur.

Vilka tidsperspektiv.
Jag tycker att det är underbart att få möjligheten att lära känna några

av våra största skulptörer på detta sätt.

Gipsmodell av Sam Westerholm föreställande Jean Minne

Brunskogstur

I helgen var jag och hälsade på min mor och min syster i Värmland. Båda bloggar och tycker förstås att jag också måste komma igång. Det blev ett intensivt arbetande bakom skärmen till långt in på nätterna. Fingrarna liksom svävar en liten bit ovanför tangentbordet nu när jag tar mina trevande första steg in i bloggsfären...

Var precis inne och kikade på min systers blogg och blev uppriktigt smickrad av hennes ord. Hon säljer antikt och kuriosa på sin fina hemsida; Country Antiques.se. Jag tycker att hon är oerhört duktig på att arrangera och ta fotografier till sin sida. Gå in och titta på hennes sinne för detta och beakta att hon är autodidakt.

Bloggtankar som bankar

Titta där! Gör så här...

twittra

blogga

kvittra

grogga.

Glass och chokla´

Go å gla´

Simons katt

mycket skratt

och lite chatt.

Huvudet snurrar

sömnigt vi surrar

och datorn den durrar

och durrar...

Bronsskulptur föreställande min lillasyster Matilda.