I torsdags var jag på Stockholms Stadteater och njöt av att se Anders
Ahlbom Rosendahl spela upp sin språkligt finurliga entimmesmonolog kring
livet och tidsandan. Han menar att det idag inte finns rim och reson i tillvaron
som en förklaring till varför han valt att rimma. Scennärvaron är intensiv
och utspelet oerhört nyanserat - han bjuder på hela registret.
Monologen ackompanjeras och förstärks av gitarristen Peter Tegnér
och saxofonisten Inge Petersson vilka tillsammans tonsatt det hela.
Notbladen lät de allteftersom effektfullt falla mot golvet.
Tankeställare, knäppar på näsan, hugg i hjärtat, skratt och osäkerhet
är lite av det man drabbas av när man gör allt för att hänga med.
Anders Ahlbom Rosendahl fångad på bild efter föreställningen 18 mars 2010
2 kommentarer:
Hej hopp! Vad kul att du lämnade en kommentar inne hos mig, kära syster.=)
Vilken häftig föreställning han är med i, det skulle vara kul att hinna med att se den. Hur länge går den?
Är du redo att öppna dörrarna till bloggen?
Jag har lagat telefonen nu så nu går det att nå mig igen, bara så du vet.♥
Puss puss, Matilda.
Hej! Du måste vara Johanna Ahlbom?! Jag är Agneta fd Johansson, vi gick i samma klass. Hör gärna av dej!
Kram
Skicka en kommentar