upp sina portar samtidigt. Att kliva in på Supermarket i Kulturhuset
då de just öppnat efter vernissagefesten kanske inte var det bästa.
Det första man möttes av var en sönderslagen polisbil, något som
förstärkte dagen-efter-känslan som jag tyckte genomsyrade
stora delar av utställningshallen. Det hela gav ett lite rörigt och sömnigt
intryck och många "bås" gav jag mig inte ens tid att undersöka närmare.
Jag föll dock pladask för ett ihåligt träd med fötter och en väska
slängd över "kroppen".
Market på Fredsgatan 12 föll mig mer i smaken. Bara att vandra runt
i den där vackra miljön bland stora,rena, vita gipser som Nike är
en lisa för själen. Här tar de förnämnsta gallerierna i Sverige, Danmark,
Norge och Finland plats och visar upp sig och sina konstnärer.
Flera av de konstnärer vi arbetar med på Herman Bergmans konstgjuteri
var representerade bl a Charlotte Gyllenhammar, Oscar Korsár
och Katrine Helmersson som för övrigt också just haft vernissage.
Den franska liljan är en dubbeltalande symbol. Katrine Helmerssons nya skulpturer
på Andréhn-Schiptjenko får mig att inse den heraldiska liljans varmkalla budskap.
Med sina tre blad – ett spetsigt omgivet av två böjda – representerar den både
Jungfru Marias renhet och treenighetens makt; Faderns, Sonens och Den helige
Andens. Patriarkal auktoritet i skydd av kvinnlig underordning. I kungahusen
gjordes liljans bild till härskarvapen.
Katrine Helmersson drar fram dess betydelser, spetsar till, mjukar upp och stuvar om.
I den svartmålade träskulpturen ”Fadern” är det mittersta bladet förlängt till ett hotfullt
svärd med udden vänd mot en hel skulpturgrupp av frisläppta liljeversioner.
I ”Fleur de lys” sträcker bladen ut sig som armar, vingar eller grenar. I ”Le forêt” (skogen)
förvandlas de till spjut med slokande hullingar, och i ”Cherchez la femme” (kvinnan
bakom allt) tar mjuka erigerade löv revansch på mytens manipulerande femme fatale.
Så skapar Helmersson en ny emblematik. Emblem där manligt och kvinnligt inte längre
hålls isär utan får smälta ihop i samma tecken. Nu strama och mörka i järn, stengodslera
och träfiberskiva, i formspråk inspirerade av en vistelse hos Dogon-folket i Mali.
Med Helmerssonsk precision i varje vinkel, yta och rundning.
Syntesismen är en logisk följd av hennes tjugoåriga utforskningar av könets
ymboliseringar och stympningar. Bland utställningens fjorton mäktiga verk syns
även det kön som skurits bort: klasar av vulvor upphängda i krokar som jakttroféer
eller säljobjekt.
I skulpturen ”Disque c repusculaire” (gryningsskivan) återtar dock även vulvan sin frihet.
Här som potent spets på en vindlande järnstång som med en fågels rörelse (Fenix?)
stiger upp ur en blåmålad rundel. I Helmerssons omisskännliga smältpunkt möts forntid
och samtid, smärta och befrielse.
på Andréhn-Schiptjenko får mig att inse den heraldiska liljans varmkalla budskap.
Med sina tre blad – ett spetsigt omgivet av två böjda – representerar den både
Jungfru Marias renhet och treenighetens makt; Faderns, Sonens och Den helige
Andens. Patriarkal auktoritet i skydd av kvinnlig underordning. I kungahusen
gjordes liljans bild till härskarvapen.
Katrine Helmersson drar fram dess betydelser, spetsar till, mjukar upp och stuvar om.
I den svartmålade träskulpturen ”Fadern” är det mittersta bladet förlängt till ett hotfullt
svärd med udden vänd mot en hel skulpturgrupp av frisläppta liljeversioner.
I ”Fleur de lys” sträcker bladen ut sig som armar, vingar eller grenar. I ”Le forêt” (skogen)
förvandlas de till spjut med slokande hullingar, och i ”Cherchez la femme” (kvinnan
bakom allt) tar mjuka erigerade löv revansch på mytens manipulerande femme fatale.
Så skapar Helmersson en ny emblematik. Emblem där manligt och kvinnligt inte längre
hålls isär utan får smälta ihop i samma tecken. Nu strama och mörka i järn, stengodslera
och träfiberskiva, i formspråk inspirerade av en vistelse hos Dogon-folket i Mali.
Med Helmerssonsk precision i varje vinkel, yta och rundning.
Syntesismen är en logisk följd av hennes tjugoåriga utforskningar av könets
ymboliseringar och stympningar. Bland utställningens fjorton mäktiga verk syns
även det kön som skurits bort: klasar av vulvor upphängda i krokar som jakttroféer
eller säljobjekt.
I skulpturen ”Disque c repusculaire” (gryningsskivan) återtar dock även vulvan sin frihet.
Här som potent spets på en vindlande järnstång som med en fågels rörelse (Fenix?)
stiger upp ur en blåmålad rundel. I Helmerssons omisskännliga smältpunkt möts forntid
och samtid, smärta och befrielse.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar