Minnen

Mitt första möte med Bergmans konstgjuteri i Stockholm var under

ett studiebesök för tio år sedan. Jean Minne, som trots sin höga ålder

än idag arbetar kvar, lät oss stiga in i en värld där tiden stått stilla.

Överallt såg man ålderstigna samt nutida skulpturer eller fragment därav

i allehanda material såsom gips, trä, lera, vax, brons eller plast.

Hyllmeter överfyllda med gips- och silikonkappor. Alla ytor täckta av damm.

Jag blev förälskad där och då. Så hemlighetsfullt, så stilla,

så mycken fröjd för ögat.

Och nu sitter jag sedan drygt två år fast i vaxet bland verktyg, vaxgrytor

och göt. Så gott som varje dag sker möten med konstnärer som kommer

för att retuschera, signera eller vara med vid patinering.

Har nyligen haft den äran att få samspråka lite med Bengt Amundin.

En mycket trevlig och intressant bekantskap. Han berättade hur han

kom med i utställningen H55 (en utställning i Helsingborg 1955) alltmedan

han retuscherade miniatyrmodeller i vax av nämnda skulptur.

Vilka tidsperspektiv.
Jag tycker att det är underbart att få möjligheten att lära känna några

av våra största skulptörer på detta sätt.

Gipsmodell av Sam Westerholm föreställande Jean Minne